Sakta men säkert letar jag mig tillbaka. Anders lämnade mig i Onsdags och jag har inte varit mig själv sen dess. Jag har i stort sätt gråtit konstant, tagit med mig Ceye och flyttat hem till min mamma igen... Jag har hämtat alla mina kläder och alla mina växter från lägenheten annars är ju allting kvar där. Känns så sjukt tungt och jobbigt att inte ha något direkt hem men det löser väl sig säkert även om det mesta känns sjukt mörkt och meninslöst nu. Jag älskar honom verkligen. Det har varit knöligt länge men jag har velat försöka lösa allt, men Anders orkar inte försöka längre. Vi kommer alltid att vara vänner, han kommer vara en av mina bästa och jag hoppas på att vi en dag kanske kan hitta tillbaka till varandra när vi båda mår bättre. Just nu söker jag lägenhet tillsammans med min katt, gärna nära stan och med balkong, så om någon vet av någon så får ni gärna höra av er. Igår var första dagen jag kunde umgås med andra människor utan att bryta ihop, jag var med Sanna och Gustav på Bure-festivalen och fick sedan sova på deras soffa, jag tycker om er <3

Imorn ska jag tillbaka till galleriet igen, jag har inte varit där sen i onsdags då helvetet bröt ut, men nu tror jag att jag är tillräckligt stark för att möta människor igen och prata om konsten på väggarna.

Idag har jag till och med känt ro till att rita, jag gjorde denna bild här nedan, den blev inte lika bra som den förra som jag gjorde i onsdags dock. Helt sjukt egentligen när jag ritade bilden i onsdags, jag ritade den precis innan Anders sa till mig att han inte ville vara tillsammans med mig längre, och när jag målade den och i slutet satt dit hjärtat i pannan mellan dem så tänkte jag på honom, jag tror dessutom att det är en av de bästa bilder jag har gjort. Hur sjukt fel det kan bli. Jag hatar att jag inte kan lösa alla problem och att Anders inte kan vara lycklig med mig </3

Här är lite bilder från vernissagen på UNGA som Nathalie Evrung (evrung.blogg.se) har tagit: