Jag kan må riktigt bra, men kan också komma på mig att jag kanske inte gör egentligen.
Det är tufft, men förmodligen sjukt enkelt egentligen. 
Hur ska man kunna veta? 
När det är känslor som styr, känslor som spökar så är det svårare.
Även om jag vet vad som är rätt har jag svårt att göra rätt många gånger.
Jag vet inte om det är mig själv jag har svårast med, förmodligen. 
Jag vet att jag är för snäll många gånger, sätter andras mående före mitt eget. 
MEN! Det är bland annat det jag försöker förändra. 
Försöker få mig själv att förstå att Jag är viktigast för Mig, alltid.
Jag vet det, men har som sagt svårt att förstå och agera utifrån det.
Bryr mig fortfarande sjukt mycket om andra, kommer nog aldrig sluta göra. 
Framför allt när jag känner att jag kan hjälpa personen i fråga, eller snarare 
tror att jag kan hjälpa personen i fråga. Det är svårt att säga, vet först efteråt.

Sen i 8an i grundskolan har jag fått höra från olika håll flera gånger att jag borde prata med någon. Det vill säga, väldigt många år egentligen utan att jag gjort. Från början vägrade jag, ville inte. De senaste kanske 2 åren har jag velat men inte kommit iväg, tills i tisdags. Jag fick hjälp, nämnde det bara för rätt människa som sen tog tag i det åt mig, jag hade tur? Jag ska dit imorn igen, till min psykolog, det tar emot men jag ska verkligen ge det en chans. Jag måste hitta mig själv. Det var mitt nästa steg, och än så länge går allt åt rätt håll, känns kanske som jag faller tillbaka några steg ibland men framför allt tar jag mig framåt. Jag kan inte stanna nu. Det kan hjälpa. 

Hur pass bra, eller hur pass dåligt jag mår har jag svårt att säga. När min psykolog frågade mig "har du självmordstankar? skadar du dig själv?" så svarade jag "verkligen inte!!" och det skulle nog aldrig falla mig in heller. Jag har ingen dödslängtan och jag hatar inte mig själv, har bara svårt att veta vad som är rätt och fel många gånger, svårt att ta mig vidare, svårt att ... seriöst, jag vet inte. Jag kan inte påstå att jag mår bra, men inte heller att jag mår dåligt. Min förklaring på mig själv är nog helt enkelt att jag bara är, och att det skulle kunna va bättre. Tror nog de allra flesta känner igen sig i dom orden, annat vore ganska konstigt. Ingen kan må bra jämt, det är omöjligt. 

Jag vet inte varför jag skriver det här just nu, varför jag får för mig att det är en bra idé att öppna upp mig något för allmänheten. Jag skäms inte, verkligen inte, men talar sällan om sånt här på det här sättet (dvs. blogg elr likande) för att jag inte vill att det ska misstolkas. Jag vill inte framstå som någon deprimerande människa som söker uppmärksamhet för det gör jag verkligen inte. Jag skriver det här för Min skull, inte för någon annans. och jag ska göra sånt som känns rätt för mig, även om jag är jävligt rädd för vad andra ska tycka. Kanske nästa problem att ta tag i?

Fast anledningen till detta inlägg vet jag nog trots allt. Det beror på att jag tänker sjukt mycket just nu. Det har hänt en massa saker under kort tid som ställer till det i mitt huvud. Både bra och mindre bra saker, allt känns mest, som jag sa i början, komplicerat. Och jag vet att det kanske är ett dåligt tillfälle att gå in i någon annans problem och finnas där till 100% när jag samtidigt försöker ta tag i mig själv och mina känslor för första gången i mitt liv. Men jag är helt enkelt som jag är, jag får försöka hitta någon balans för jag vill inte lägga nåt av sakerna åt sidan.



Jag tycker jag gör det bra ändå.
Jag ger inte upp, jag tänker inte ge upp, jag försöker och det är det som är huvudsaken.

Och varför jag kan säga så är för att när jag träffade Ida (som hon jag snackar med heter) första gången nu i tisdags och talade om hur jag kände/tänkte etc. (inte allt, men det som var mest aktuellt och vad jag "tror" är min anledningen till varför jag vill prata med någon är) och även avslutade med "Men gud, nu låter ingenting jag säger vettigt längre, jag förstår inte vad jag snackar om" Så fick jag som svar av henne "Jag tycker det låter som du vet precis vad du pratar om, och jag tycker det du säger låter väldigt bra och smart, det märks att du har tänkt på det här mycket och länge! och du är stark som tagit ett steg längre och sökt hjälp" 

Jag förtjänar ett bra liv precis som alla andra, och det är helt okej att få hjälp på traven av någon som utbildad och har mer erfarenhet än jag. 

och med dom orden avslutar jag.

Trevlig kväll