btw.
Det har börjat hända skumma saker.. Jag vet inte om jag borde skriva det här egentligen för ingen lär väl tro på mig... Men jag gör det ändå och ni som läser får helt enkelt tro och tycka vad ni vill. 

Det hela började några dagar innan Anders fyllde 25. Jag hade en dröm om att en flicka i svarta kläder stod vid nedkanten av min säng och bara stirrade på mig och Anders när vi sov, och jag visste då, i drömmen, att det var djävulen i en flickas kropp. Jag minns att jag vaknade och skrek till Anders; Vad fan har du gjort Anders!? och att jag även kom på mig själv att jag drömt det hela så jag somnade om. På morgonen när jag vaknade så frågade jag honom om han minns att jag skrek till honom men det gjorde han inte, så jag kanske drömde det också? ...Jag vet faktiskt inte, inte omöjligt såklart. Det konstiga vad ändå att jag på något sätt visste att flickan/spöket/skepnaden eller vad det nu var tillhörde honom på något sätt, att det var han som fört henne dit. Vi tänkte inte mer på det, det var ju bara en dröm. 

En kväll när vi satt hemma hos mig och kollade på tv så ringde Anders mobil, Det var Niklas som ringde och talade om att dom haft inbrott i deras replokal. Samtidigt som Anders pratar i telefon så smäller min garderobsdörr igen som innan stod lite på glänt, 2 meter ungefär från sängen där vi satt. Jag blev asrädd för jag kunde inte komma på någon logisk anledning till hur det kunde hända. balkongdörren var stängd + att alla  fönster var stängda så det kan inte ha hänt pga. något typ av korsdrag... Jag hade iof precis släckt ner hela lägenheten och tänt massa ljus i stället, men kan en dörr smälla igen pga värmen från levande ljus? Hur som helst så fick jag halvt panik medan Anders i sin tur inte riktigt hade tid att bry sig för han var upprörd över replokalen och instrumenten.. Han gick ganska snart efter att han lagt på, för dem skulle tömma repan på saker som var kvar utifall dem som varit där skulle komma tillbaka och ta mer. Så han lämnade mig ensam hemma.. Det hände dock ingenting mer den kvällen.

När Anders fyllde 25 vaknade han före mig, Jag har för mig att jag vaknade av att han röck till eller liknande, minns inte riktigt men jag kollade mot honom och frågade vad det var, för jag märkte att han betedde sig lite underligt. Han sa till mig: Jag hörde nåt som vibbrera, var är min mobil? Jag svarade att jag inte visste sen sträckte han sig över mig för att se om den låg på min sida sen sa han: Jag hörde en vibberation från den sidan av rummet, han pekade mot garderoben, det kan inte ha varit en telefon. Han drog täcket över huvudet, och jag la mig närmare honom. Sen sa han: Det känns som det står någon vid min sida av sängen... jag: va?... han: ja, det känns som det står någon bredvid mig. Sen började han förklara om gången då han hade kontakt med sin skyddsängel (vi behöver inte gå in mer på det, men den historien har han berättat för mig tidigare också) då den sa att den skulle försvinna efter att Anders fyllt 25, pga att den inte riktigt vågade vara kvar då pga att Anders skulle dö eller liknande, ganska lummigt men Anders sa till mig att han trodde att det var hans skyddsängel som tog farväl på något sätt. Han skrämde mig, för han verkade så pass rädd och uppspelt själv... Jag kom och tänka på min dröm jag haft några dagar tidigare, då jag drömde om flickan som stod vid sängen och stirra på oss och att jag VISSTE att den tillhörde Anders.

Efter att det här hände så har Anders sagt flera ggr att han känner sig annorlunda, att han känner sig ensam + att det faktiskt har börjat hända skumma saker, och det är väl egentligen dit jag vill komma.  

Här om dagen åt vi lunch hemma hos Anders i hans vardagsrum, efter vi käkat så gick vi in till sovrummen och vilade en stund för vi kände oss trötta.. Vi ligger där ett bra tag och sen hör vi från rummet hur någonting klingar till och sen något som ramlar i golvet. Vi båda ryser till och jag säger: Det var säkert katten! Då svarade Anders: Men hon sitter ju där, och nickar till mot dörröppningen. Efter några minuter vågar vi oss in i rummet och kollar, då är det smörkniven som farit ner på golvet. Och visst det kanske bara va en slump, den kan såklart ha glidit. 

Men imorse så blev både jag och Anders riktigt rädda.. När vi gick och la oss igårkväll så kunde inte Anders sova så han tog en av Stephen King böckerna jag har, och ett av täckena i sängen och gick in till köket för att läsa en stund medan jag sov. Jag minns att han gick dit för han gick precis när jag höll på somna. På morgonen efter så vaknade jag innan klockan, och jag såg att Anders låg brevid mig så jag vände mig emot honom och höll om honom. Jag märkte att han var vaken och jag halvsov bara tills han sa: Jag funderar på att gå upp, för jag kan inte sova mer. Jag svara: men jag kan också gå upp! vi kan äta frukost och se en film eller någonting. Så vi bestämde oss för att göra det och vi började prata om vad vi vill ha till frukost. Jag sa: Men om du fixar frukost så kan jag sova en liten stund till... Men så blev det inte riktigt.. ganska precis efter jag sagt det så hörde vi hur det smällde till inne från köket... Vi båda blev rädda och fattade inte vad det kunde vara, eller det lät som porslin så det var antagligen nåt glas eller likande. Till slut så vågade Anders sig in dit (det var fortfarande mörkt i ute, så det var även mörkt i lägenheten) jag sa till honom: Men tänd alla lampor då på vägen in, det brukar jag göra när jag blir rädd. När han kom in i köket så vände han lika fort och kom tillbaka till mig halvspringandes, hoppade på mig i sängen och kramade mig. jag: Vad är det!? vad händer? Han: Boken låg på golvet! ... jag la den inte där igår. Jag: va!?... han: jaa... boken låg på golvet, i två delar. Jag: vadå två delar, är den trasig? Han: nej, alltså.. Jag vet inte, såg bara två mörka saker på golvet, jag går och kollar igen.... Så han vågade sig in dit igen, och efter att han tänt lampan så vågade jag mig efter. Mycket riktigt så låg boken på golvet, i två delar, dvs. Själva boken på ett ställe och någon meter bort låg liksom "pärmen" eller omslaget som ska sitta runt boken, det där papperet. Tydligen hade han lagt boken på bänken innan han gick och la sig. Men det kan inte ha varit det som lät tänkte vi så vi kollade om någonting mer flyttat sig i köket. Det enda vi kunde tänka oss att det var va en tallrik i diskstället som såg ut att ha flyttat sig/tippat vilket i sig också är ganska konstigt att det hände just då när det var dagen innan vi diskat och disken stått torr i diskstället i flera timmar. 

Det är ju någonting som händer, jag vågar knappt vara ensam hemma längre. Jag är det nu men det känns faktiskt lite jobbigt. Jag och Anders har pratat om att flytta ihop, och det skulle vara sjukt skönt och ekonomiskt, men samtidigt känns det för tidigt än. Vi får se hur det blir med den biten...