Jag kan inte hålla på kasta saker omkring mig såhär. Om någon undrar så har jag gått tillbaka till min gamla sony-mobil och så får det förbli tills jag kan kontrollera mig själv. Jag har kastat sönder flera tusen av frustation och jag har inte råd. 2 dyra mobilen får fan räcka. Jag skäms.

Jag trodde jag började må bättre, men jag hade fel. Jag bröt ihop idag igen och då for HTCn i golvet på galleriet, det behövdes bara en smäll så var den borta den med... fan. Det var dumt av mig att tro att jag kunde läka så fort, självklart kommer det ta flera månader eller längre.

Okej, det är bara prylar.. och okej, det är bara pengar, men det är så sjukt förbannat onödigt och dumt, framförallt dyrt. Men den här gången kan jag inte betala av den i en klumpsumma, utan jag får fortsätta betala av skiten på avbetalning i 2 år.

Jag har planer på att lämna Sundsvall, väldigt starka och seriösa planer. Jag vill börja om, träffa nya människor, lära känna en ny stad och jobba med mig själv för att må bra och forma mig till den jag vill vara och inte vara ett retard som inte kan bete sig. Det får fan räcka nu. Jag ska kämpa mig igenom de här 2 sista veckorna på vox sen måste jag komma på vad fan jag ska göra. Till att börja med ska jag åka och hälsa på Daniel i Göteborg och om staden tilltalar mig kanske jag söker jobb där, och får jag jobb flyttar jag nog inom en tid. Allt får gå som det går, jag tänkte ta det som det kommer, men att flytta känns som en god idé.

Jag har ritat lite idag, försökte teckna av mina känslor. Smärta, ångest, dåligt samvete, sorg och ilska blandat med något typ av hopp om framtiden. Jag kan tyvärr inte visa er en bild på det dock, då jag inte har någon mobil att ta en bild med och då min kamera ligger kvar i lägenheten jag inte bor i längre. Så ni får ev. en bild på det en annan dag. Jag ska ta med mig kameran nästa gång jag åker dit för att hämta prylar.