Mamma Pappa Barn

Eftersom jag är så dålig på att blogga, och skriva om mig själv
så skulle jag kunna visa saker som jag skrivit här i stället?
haha, det här är i alla fall en uppgift till Litterär gestaltnings
kursen som jag har skrivit. MAMMA PAPPA BARN heter den.


Markus skriker när Linda tvingar honom till matbordet samtidigt som Daniel skriker på Linda att få tyst på ungen ”Det är faktiskt ditt barn också!” vrålar hon tillbaka. Bara på några månader har den lyckliga familjen förvandlats till ett mardrömslikt helvete där alla skriker på alla.
Den 25åriga enbarnsmamman har precis satt sig tillsammans med sin son och sin pojkvän vid middagsbordet för att äta när den där jäkla telefonen ringer igen. ”Jag svär på att det är din morsa” säger Daniel irriterat. ”Jag vet att det är min mamma” fnyser Linda tillbaka och skyndar sig ut i hallen för att svara samtidigt som Markus otåligt vrålar att han är hungrig, slår med gaffeln mot tallriken och sparkar på den lösa bordsskivan som dom endast fäller upp när dom har gäster.
Lindas mamma ringer alltid just den här tiden på eftermiddagen och det enda hon vill säga till Linda är att hon skaffat familj för tidigt, hur dålig hennes såkallade pojkvän är för henne och hur mycket lättare allt skulle vara om hon gjort abort i stället för att skaffa barn men den där Daniel. Lindas mamma har aldrig gillat Daniel, hon tror att han är kriminell bara för att han tatuerade armar och stora hål i öronen.
Linda var ganska pryd innan hon träffade honom för det hade hennes mamma lärt henne. Det fick inte vara för mycket smink, inga skrynkliga eller för skrikiga kläder och absolut inga tatueringar eller piercingar. Men så fort Linda fyllt 18 så trotsade hon sin äckligt pryda mamma helt genom att ändra stil och det var ju såklart helt och hållet Daniels fel.
”Vad ville hon nu då?” frågade Daniel ”Det vanliga” svarade Linda och satte sig ner vid bordet igen tillsammans med sin familj för att äta.
Dagen därpå åker Linda till sjukhuset för att hälsa på sin pappa, han ligger i djup koma och har gjort det dom 2 senaste åren. ”Grattis på födelsedagen pappa” viskar hon i hans öra ”jag saknar dig” Hon ställer ner blombuketten som hon håller i famnen på bordet och sätter sig sedan i stolen bredvid honom, tar hans hand, kramar den hårt och en tår rinner sakta ner längst hennes kind. ”Pappa, jag orkar inte. Mamma hatar Daniel så mycket, jag tror hon hatar mig också” Hon sitter kvar där i timmar och berättar om allt som hänt den senaste tiden innan hon sedan tvingar sig själv in i den mörka skogen igen för att möta alla fördomsfulla och skrikande väsen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0